Limformer

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Lim i filmform. Klicka på bilden för att se en förstoring!

Lim kan förekomma i en mängd olika former, från flytande till fast form. Lim i flytande form är den limform som är vanligast i dagens verkstadsindustri.

Hälsorisker och vissa appliceringsproblem som är förknippade med lim i flytande form kan avhjälpas i viss mån genom att istället handha limmet i fast form.

Fasta lim kan förekomma i pulver-, stång- eller tablettform samt som film och tape. Den fasta limformen har ur appliceringssynpunkt många fördelar, såsom:

  • mindre hälsorisker i samband
  • med hantering och applicering
  • jämn kontrollerbar fogtjocklek
  • ingen blandning eller dosering
  • komplicerade tvådimensionella ytor kan lätt beläggas med lim.

En komplicerad limyta kan stansas ut vilken överensstämmer med den yta man önskar limbelägga. Detta är enklare än lim i flytande form och med stor sannolikhet erhålles rätt tjocklek av limfogen. ”Akilleshälen” för fasta lim är att det kan vara svårt att automatiskt applicera dem.

Lim i flytande form

Lim i flytande form är den limform som är vanligast i dagens verkstadsindustri.

De flytande limmen kan delas in i:

  • tunnflytande
  • trögflytande och pastor

Den fogfyllande förmågan hos dessa lim är oftast god. Kontakttrycket för de härdande limtyperna är oftast relativt lågt.

Flytegenskaper hos lim

En egenskap som har stor inverkan både på lagrings-, påförings- och till viss del vidhäftningsegenskaperna är reologi (reologi = läran om flytningsprocesserna i vätskeformade eller påtagligt plastiska system). Ett viktigt begrepp inom reologi är viskositeten (viskositet = beteckning för hur lätt- eller trögflytande en vätska är. Det är också rent tekniskt ett mått på en vätskas inre friktion.). Hög viskositet innebär liten förmåga till rörlighet. Man brukar ange vätskors grundviskositet i cP (centipose) eller mPa•s. I denna bild visas viskositeten för några olika vätskor; vatten, mjölk, linolja, sirap, vaselin och jordnötssmör. Detta för att få en ungefärlig uppfattning om hur trögt eller lättflytande en vätska är.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Grundviskositeten för ett antal olika vätskor; vatten, mjölk, linolja, sirap, vaselin och jordnötssmör. Klicka på bilden för att se en förstoring!

Om man börjar röra runt, eller med teknisk term skjuva, i ett lim så är det inte säkert att man har kvar samma grundviskositet. Beroende på vilken vätska man har så kan i princip tre grundbeteenden fås; newtonskt, pseudoplastiskt eller dilatant. Det allra vanligaste beteendet för lim och polymera material är det pseudoplastiska.

Newtonska vätskor

Vätskor som är helt opåverkade av skjuvningshastigheten kallas newtonska. Detta är i huvudsak vätskor som består av en fas och som inte innehåller allt för högmolekylära ämnen. Exempel på newtonska vätskor är vatten, bensin, glycerol och linolja.

Icke newtonska vätskor

Till denna grupp hör de allra flesta lim. Viskositeten är alltså inte konstant, utan är beroende av skjuvningshastigheten (eller omrörningshastigheten). Man brukar kalla detta för att vätskan är dilatant eller pseudoplastisk, beroende på om viskositeten ökar eller avtar. Exempel på dilatanta vätskor är våt strandsand, kvicksand, stärkelse och glaspartiklar i vatten.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Olika reologiska grundbegrepp för vätskor. Klicka på bilden för att se en förstoring!

När det gäller lim så är de oftast pseudoplastiska. Exempel på andra pseudoplastiska vätskor är smält termoplast, vissa färger, trycksvärta, gummilösningar, fetter, tvål och stärkelsesuspensioner.

Det finns också så kallade Binghamvätskor, och plastiska vätskor. Skillnaden mellan dessa och ”vanliga” icke newtonska lim är att det krävs en viss flytgräns, , som måste överskridas innan systemet flyter. Exempel på sådana vätskor är smörjfett, emulsioner (majonnäs) och choklad.

Det finns ett antal icke newtonska vätskor vars viskositet dessutom förändras med tiden. Man brukar kalla detta tixotropi och reopexi. Man kan säga att vissa icke newtonska vätskor har en viss kemisk ”minneseffekt”. Låter man ett pseudoplastiskt lim vila efter att man ”rört ner” det till låg viskositet, bibehåller den inte denna låga viskositet utan den återgår till grundviskositeten, se denna bild .

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Vissa lim har en tidsberoende effekt, tixotropi. Klicka på bilden för att se en förstoring!

Parametrar som pseudoplastik och tixotropi kan vara önskvärda. Det kan man förklara med en målning av en vägg. Man rör runt i färgburken för att få ned viskositeten och på så sätt få en mer lättapplicerbar färg, ett tixotropt beteende. När färgen väl penslats på väggen vill man ju inte att den skall ha samma låga viskositet då den i så fall skulle rinna av väggen. Då färgen har en tidsberoende effekt, tixotropi, ökar viskositeten igen och återhämtar sig till utgångsviskositeten.

Det är inte bara skjuvningshastighetenutan också temperaturen som kan inverka på viskositeten. För de allra flesta vätskor sjunker viskositeten vid förhöjd temperatur. Detta gäller alltså också de newtonska limmen.

Varför intresserar man sig för reologi i samband med limning? Jo, det är så att appliceringsresultatet är starkt avhängigt av dessa parametrar. Limmet transporteras kanske lång väg genom slangar, ventiler, filter etc, innan det når appliceringspistolen, ett visst utseende kanske önskas hos limsträngen, hur hårt kan man pressa samman ytorna etc? Det är kanske så att mängden lim man får ut inte alls är den förväntade. Detta fördyrar inte sällan limpistoler som ofta har en inbyggd kompensering för detta. Mätning av reologiska egenskaper kan också vara ett sätt att kvalitetstesta ett lim vid leverans.

Ostabilitet för en vätska i form av fluid buckling.

Instabilitet - fluid buckling

I denna bild skymtar ett annat reologiskt fenomen fram som vi studerat - fluid buckling. Det är något som man i vardagen kanske råkat ut för vid t ex klämning på tandkrämstuben.

Detta fenomen kan uppträda då en stråle av en viskös vätska faller mot ett plant underlag. Från att ha varit ett stabilt axiellt flöde övergår strålen till att skruva sig spiralformat i området nära underlaget. Den spontana övergången från stabilt flöde till en ostabil oscillation benämns fluid buckling i analogi med motsvarande fenomen inom mekaniken.

I vissa applikationer är detta fenomen eftersträvansvärt. Vid exempelvis applicering av vibrationsdämpande lim, ”antiflutterlimning”, söker man på detta sätt få en hög, smal sträng. I andra fall önskar man kanske sprida ut limmet som en låg och bred sträng på en större yta.

Orsaken till att en viskös fluid bucklas tillskrivs det faktum att strålen antingen kan vara i kompression eller i dragspänning beroende på hastighetsgradienten längs axeln. Diametern på strålen ökar strax innan den träffar underlaget, vilket medför att strålen befinner sig i kompression. Fluidens hastighet avtar på vägen ned mot ytan. På grund av kontinuitet, flödet Q = konstant, kommer hastighetsgradienten dv/dx att bli negativ. Om appliceringsavståndet är tillräckligt stort och munstycksdiametern liten kan strålen bli ostabil och buckla i analogi med en slank solid sträva.

Man har hos fluider med låg viskositet, såsom vatten, inte observerat denna ostabilitet.

Det har experimentellt visat sig att det finns ett kritiskt Reynolds tal (Re = 4Qr/phd), över vilket instabilitet i form av fluid buckling inte existerar.

För flöden med cirkulära tvärsnitt har det kritiska Re-talet visat sig vara cirka 1,2,Över detta kritiska tal bucklas inte fluiden vid något appliceringsavstånd, enligt denna bild. Detta står i kontrast till den mer vanliga situationen där instabilitet uppstår vid höga Re-tal.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Övre och undre gräns för Reynolds tal vid vilket instabilitet i form av fluid buckling inträder. Klicka på bilden för att se en förstoring!

Lågviskösa fluider, såsom vatten, bucklas alltså inte. Instabilitet hos vattenstrålar har dock observerats i form av stående vågor då strålen träffar en yta.

Ett enkelt experiment med tre olika vätskor, i denna tabell, visar att på-ståendet stämmer. För vatten och olja erhålles inte någon buckling vare sig vid ett litet eller stort avstånd mellan munstycke och underlag. För sirapen (Re-tal = 0,32 < 1,2) erhålles dock ostabilitet i form av fluid buckling.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Reynolds tal för olika fluider. Klicka på bilden för att se en förstoring!

En fluid enligt denna bild kan befinna sig i kompression utan att för den skull vara ostabil. För att få den oscillerande skruveffekten som visats i denna bild krävs att appliceringsavståndet, H, är tillräckligt stort.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Klicka på bilden för att se en förstoring!

De olika stegen vid fluid buckling.

A) Stabilt flöde

  B) Kritisk bucklingshöjd
  C) Utbildad fluid buckling

Flödet vid A i bilden ovan bibehålles tills det kritiska avståndet Hk uppnås. Det är här den första spontana oscillationen observeras enligt B i bilden. Överskrids Hk , utbildas en skruvrörelse hos strålen enligt C. Rotationsriktningen hos skruvbildningen kan antingen vara med- eller moturs utan någon förutbestämbarhet.

Frekvensen, , av antalet skruv-rörelser ökar med appliceringsavståndet enligt denna bild.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Antalet skruvrörelser, ,som funktion av appliceringsavståndet, H. Klicka på bilden för att se en förstoring!

Den kritiska bucklingshöjden, Hk, visar en svag ökning med ökande flöde. En ökning av strålens diameter visar sig dock inverka i högre grad.

En större munstycksdiameter ger alltså ett stabilt flöde även vid ett högre appliceringsavstånd, enligt denna bild.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Kritiskt appliceringsavstånd, H k , som funktion av flödet, Q. Klicka på bilden för att se en förstoring!

Testning av fluid buckling

Provningar har gjorts hos Volvo Olofströmsverken. Limsträngar appliceras på en provplåt där givna parametrar, såsom appliceringsavstånd, viskositet och munstycksdiameter etc, varieras. Limsträngarnas höjd och bredd mäts vid olika tryck.

Man använder sig av två olika limviskositeter, appliceringshastigheter och munstycksdiametrar medan limmet appliceras från tre olika avstånd, se dessa bild.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Ur bilderna utläses att en instabil skruvad sträng uppträder vid stora appliceringsavstånd och små munstycksdiametrar. Samma ostabilitet som tidigare observerats för newtonska fluider uppträder tydligen under liknande förhållanden även för andra typer av fluider, i det här fallet pseudoplastiska fluider. Då appliceringshastigheten i horisontalplanet ökar avtar den ostabila skruvrörelsen. Detta beror troligen på att den axiella hastighetsgradienten nära arbetsstycket blir positiv och på så sätt motverkar den fluida bucklingen.

Som summering kan sägas att det för ett lim med Reynolds tal Re< ReKRIT, med d, Q = konst borde det vara förutsägbart vid vilken kritisk appliceringshöjd, Hk, fluid buckling inträder. Ytterligare parametrar som sedan kommer att ha stor inverkan på resultatet är limmets ytspänning och med vilken hastighet appliceringen sker.

Lim i fast form

Exempel på limtyper som kan förekomma i fast form är:

Film

fenol
epoxi
epoxy
epoxi/fenol (adhesion + förbättrad värmeresistens)
epoxy
fenol/nitril (styrka + elasticitet)
fenol/vinyl (styrka + seghet)
fenol/polyamid
termoplastlim

Pulver

epoxi
fenol/vinyl
termoplastlim

(Pulver/vätska

fenol/vinyl)

Lim i filmform

Limfilm kan fås i en rad olika kvaliteter och utseenden. Somliga limfilmer har armeringar av exempelvis glas, nylon eller dacron, vilket ökar fläkhållfastheten samtidigt som tjockleken blir jämnare och lättare kontrollerbar. Limfilmen blir samtidigt mer lätthanterlig.

Lim i filmform används främst inom flygindustrin, bl a vid fogning av sandwichpaneler. Ett annat område som utnyttjat limfilmens fördelar är elektronikindustrin. Egenskapen att erhålla en jämn kontrollerbar fog samt flexibiliteten ur produktionsteknisk synpunkt, gör att denna limform är attraktiv för vitt skilda uppgifter där en hållfast bärande limfog krävs.

Limfilmens tjocklek ligger mellan t = 0,05-0,35 mm. Limfilmer är relativt dyra, cirka 100 kr/m2. Spill vid tillskärning kan därför fördyra tillverkningen avsevärt.

Lim i filmform kan antingen vara HP (high pressure)-härdande eller LTM (low to medium)-härdande.

HP-härdande limfilmer avger en gas under härdningen. Om ej tillräckligt presstryck bibehålles under härdningen kan den avgående gasen orsaka en otät fog. Tryck på limfogen bör anbringas innan temperaturen i fogen når 80 °C. Optimal adhesion fås vid en temperatur på cirka 175 °C (1 h). Härdtemperaturer i området 200-230 °C kan dock reducera härdtiden betydligt.

LTM-härdande limfilmer avger ingen gas. Presstrycket är betydligt lägre än i fallet HP-härdande limfilmer. Lim i filmform är ej enbart härdande utan det finns även termoplastbaserade filmer. Dessa kan återuppvärmas. För att få en bra fog krävs att man oftast måste gå upp till 150 °C i temperatur. Denna temperatur bibehålles tills god vidhäftning uppnåtts. Presstryck anbringas för att upprätthålla god kontakt under värmecykeln. Om delarna visar tendens till att separera skall presstrycket bibehållas tills detaljen kallnat. Härdtemperaturen hos limfilmer kan ligga mellan 120 och 200 °C. För de äldre limmen ligger härdtemperaturen vanligen vid 160-175 °C. Tendensen bland nyare lim går emellertid mot lägre härdtemperaturer och 120 °C är för närvarande en vanlig temperatur för en stor grupp lim. Anledningen till att man vill ha lägre härdtemperatur är dels av ekonomisk natur, dels att inom flygindustrin får vanliga aluminiumlegeringar sin långtidshållfasthet försämrad vid temperaturer över 150 °C.

Ofta förekommer limfilmer med kombination av olika polymerer. Epoxibaserade lim blir relativt spröda och har låg fläkhållfasthet. Detta gäller även fenolbaserade filmer. Dessa kräver även höga tryck under härdningen. Epoxi/polyamidfilmer kan däremot härdas vid relativt låga tryck. epoxy

Lim i tapeform

Lim i form av tape används främst för fixerings- och monteringsarbeten. I princip finns fyra olika grupper av tape:

  • Gummerad tape
  • Lösningsmedelsaktiverad tape
  • Värmeaktiverad tape
  • Självhäftande tape

Den gummerade tapen kräver aktivering genom vätning med vatten för vidhäftning.

De lösningsmedelsaktiverade taperna måste som namnet antyder tillföras lösningsmedel för att ge vidhäftning.

Värmeaktiva taper kräver värme för att kunna fästa.

Den sista gruppen, självhäftande taper, kräver ingen aktivering för att ge vidhäftning.

I denna grupp finns två typer av självhäftande taper; värmeaktiverad och icke värmeaktiverad. Den värmeaktiverade tapen fäster vid underlaget vid normal temperatur, men måste uppvärmas för att uppnå full vidhäftning. Självhäftande icke värmeaktiverad tape är den mest använda typen. Den är försedd med ett permanent klibbigt häftämne, vilket ersätter limfilmen. Basråvaran för häftämnet utgörs av gummi och harts eller av akrylat, men även silikon och polyvinyleter förekommer. Gummit kan vara naturgummi men även syntetiska gummisorter förekommer. Gummit ger häftmassan inre styrka men är inte i sig självhäftande mot andra ytor. För att ge massan en självhäftande klibbig karaktär tillsätts så kallat harts, som är en blandning av produkter, oftast extrakt från växtriket. Dessutom tillsätts mjukgörare, fyllmedel samt pigment och antioxidanter.

Akrylhäftämnet innehåller i huvudsak polymerer av olika akrylater. Häftämnen av ren akrylat har bättre åldringsegenskaper än de gummibaserade. Akrylbaserade typer av taper är överslagsvis fem gånger starkare än de gummibaserade. De behåller sin fästförmåga över ett större temperaturområde samtidigt som dess miljöbeständighet är bättre.

I denna tabell visas gummi- och akrylbaserade tapers egenskaper.

      

Gummi
Akryl
Initial styrka
Hög
Låg
Slutgiltig styrka
Moderat
Hög
Skjuvhållfasthet
God
Hög
Temperaturbeständighet
God
Hög
Lösningsmedelsresistens
God
Hög
UV-resistens
Låg
Hög
Åldringsbeständighet
God
Hög

Egenskaper hos gummi- och akrylbaserade taper.

Häftämnet anbringas på det så kallade ryggmaterialet enligt denna bild.

Olika skikt i en självhäftande tape.

Ryggmaterialet består av papper, plast, väv, metall eller kombinationer av dessa. De vanligaste plastma-terialen är polyuretan, polyvinylklorid, polyeten och polypropen.

Ryggmaterialet kan på häftämnessidan vara belagt med ett mycket tunt lager förankringsmedel, grundning, för att tillfredsställande bindning skall erhållas mellan häftämnet och ryggen.

Dubbelhäftande tape har häftämne på båda sidor om ryggmaterialet. På ena häftsidan läggs en släppfilm. Tape kan utformas som enkel- eller dubbelhäftande. Om man så önskar, kan enbart häftämnet utnyttjas. Både den gummi- och akrylbaserade tapen finns i mjuk och hård form. Den mjuka tapen flyter ut snabbt och ger grepp. Den hårda tapen däremot flyter saktare och behöver tid på sig för att bygga upp hållfastheten. I denna tabell visas egenskaperna för mjuka respektive hårda taper.

      

Mjuk tape
Hård tape
Initial styrka
Hög
Moderat
Slutgiltig styrka
Moderat
Hög
Vidhäftningsförmåga mot olika material
God
Moderat
Temperaturbeständighet
God
Hög
Lösningsmedelsresistens
God
Hög
Avtagbarhet
God
Låg

Egenskaper hos gummi och akrylbaserade taper, vilka kan vara mjuka eller hårda.

Tapens häftämne innehåller oftast inget lösningsmedel och är samtidigt i fast form. Tapen kan därför liksom filmen ha svårt att tränga in i underlagets ojämnheter. Väldigt nära kontakt krävs därför mot ytan. Renheten på underlaget har också mycket stor betydelse.

Det har utvecklats dubbelhäftande tape utan ryggmaterial. 3M marknadsför en sådan tape under beteckningen VHB-tape (Very High Bond). Istället för ett ryggmaterial som beläggs med ett häftämne har ett cellskikt impregnerats, se denna bild.

Dubbelhäftande VHB-tape (Very High Bond) utan ryggmaterial.

Tape enligt denna typ har bl a godkänts som stöldskydd för persondatorer.

3M har nu också en ” strukturell” tape, som är ett mellanting mellan tape och lim. Med andra ord "lim på rulle". Tapen, som går under beteckningen SBT (Structural Bonding Tape), har visat sig ge god vidhäftning/hållfasthet mot så vitt skilda material som aluminium, glas, keramik och kompositmaterial, se dessa bilder.

Klicka på bilden för att se en förstoring!
Klicka på bilden för att se en förstoring!

Aluminiumförband respektive förband av rostfritt stål/glas, limmade med SBT-tapen (Structural Bonding Tape). Man kan se att stora krafter måste till för att separera delarna. Källa: 3M. Klicka på respektive bild för att se en förstoring!

SBT-tapen fungerar som en vanlig tape vid rumstemperatur. Den ger alltså omedelbart vidhäftning. Denna vidhäftning är likvärdig med VHB-tapen (Very High Bond). Om SBT-tapen sedan härdas så växer hållfastheten till ett värde jämförbart med vissa polyuretan- och epoxilim ca tio gånger högre än för VHB-tapen.epoxy

Specialtaper/limfilmer med liknande "uppbyggnad" finns för olika ändamål. Exempel är EMA-weld-eller EMA-bondmetoden, där ett magnetiskt pulver blandas in i limmet, som sedan i fast form kan appliceras på plats. När fogen passerar en spole och utsätts för ett högfrekvent elektromagnetiskt fält induceras virvelströmmar och limmet värms upp. Den vanligaste formen av EMA-bond är dock där limmet är i flytande form vid appliceringen.

Krav på återvinning och demontering blir allt starkare. Detta kan skapa problem i många limsammanhang. Det japanska företaget Nitto Denko, som tillverkar taper, har för detta ändamål tagit fram en produkt benämnd REVALPHA. Den nya tapen från Nitto har två olika funktio-ner; adhesion och lätt "demontering". Tapen fungerar som en vanlig tape så länge temperaturen håller sig under 100 °C. Når man denna temperatur "försvinner" adhesionen och förbandet är därefter enkelt demonterabart.

Exempel på taper som sitter "lagom" bra är 3Ms Post-it lapp. Denna tape, som ursprungligen blev till av ett misstag, har skapat en mycket stor marknad.

De specialtaper som här nämns är bara några få exempel ur den stora floran av olika taper. Det är mer eller mindre fantasin som får sätta stopp.

Tapeindustrin har egen standardisering för provmetoder som kallas AFERA (Association de Fabricants Europeéns de Rubans Auto-Adhésifs). Notera att dubbelhäftande tape är något som vi i Norden använder mycket av. Vi ligger i topp i världen vad avser förbrukning; 6 m2 per år och person.

Lim i form av kutsar, plattor, lister och packningar

Lim i form av kutsar och plattor smälts ofta på en uppvärmd arbetsyta. Ett lim i form av en stav kan gnidas mot detaljen så att limmet häftar fast (jämför julklappslack). Detta kan vara en bra limform vid masstillverkning av små detaljer i ugn, speciellt om limmet samtidigt kan härdas utan nämnvärt presstryck.

I denna bild visas olika typer av smältlim i kutsar, tråd och stång.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Lister och packningar, som är väsentligt tjockare än film/tape, förekommer i en mängd olika former, från O-ringar till formgjutna packningar av olika slag. En av nackdelarna med denna form av "lim"är att de lätt trasslar ihop sig och på annat sätt försvårar appliceringen.

I dag kan man istället applicera tätningar direkt på plats med lim i flytande form. Dessa kan eventuellt också härdas på plats, se denna bild.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Lim i pulverform

Pulver är 100-procentigt fast, vilket medför att hälsoproblem från lösningsmedel undviks. Däremot kan dammproblem uppstå.

Lim i pulverform kan appliceras på svåråtkomliga ställen. Enbart kanterna på exempelvis honeycomb-kärnor kan beläggas med lim, vilket ger viktreducering jämfört med andra limformer, såsom exempelvis limfilm.

Oanvänt pulver kan återanvändas, vilket medför en lägre materialkostnad.

Lim i vätske/pulverform

Tvåkomponentslim är vanligt förekommande, då främst i flytande form. En annan form av tvåkomponentslim är lim i form av pulver och vätska. Liksom med vissa flytande tvåkomponentslim (SGA-lim) kan dessa separatappliceras.

Det så kallade Reduxlimmet är ett exempel på denna limform. Limmet är sammansatt av vätska (fenol-formaldehyd) och pulver (polyvinyl-formalacetat). Vätskan är värmehärdande, dvs en härdplast, medan polyvinylformalen är termoplastisk. Detta är alltså ett lim som kombinerar en härd- och termoplast. Härdplasten ger mycket god adhesion till flertalet material och god styrka. Termoplasten gör limmet mera fläkbeständigt och tillräckligt plastiskt för att motstå t ex restspänningar.

Som visas bl a i detta avsnitt, finns det ett flertal sätt på vilket man kan indela lim. Det kan vara allt ifrån typ av lim, formen hos limmet, antal komponenter till hur härdningen tillgår. I denna och denna bild visas en summering av alla dessa saker på en gång. Båda bilderna beskriver samma sak fast på lite olika sätt. Man utgår ifrån limtyp/grupp och därefter form och antal komponenter och till slut härdnings-/stelningssätt.

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Indelning av olika limtyper/former. Klicka på bilden för att se en förstoring!

Klicka på bilden för att se en förstoring!

Indelning av olika limtyper/former. Källa: Facits skrivarträd. Klicka på bilden för att se en förstoring!