|
Definition |
Förklaring |
| Adherenter | Delar som skall sammanfogas genom limning. |
| Adhesionskraft | Kraft som ger vidhäftning mellan limmet och adherentens yta. |
| Anaerobt lim | Benämning på lim, vilket härdar i frånvaro av luft. |
| Anodisering | Elektrolytisk förbehandling för att bygga upp ett korrosionsbeständigt oxidskikt med god hållfasthet. Används framför allt för aluminium. (Gammal benämning: eloxering, äv. eloxidering) |
| Bindemedel | Den komponent i limmet som svarar för den primära adhesionen. |
| Dispersion | Benämning på torkande lim vilket föreligger som limbindemedel dispergerat i en kontinuerlig fas, vanligtvis vatten. |
| Fläkning | Fläkning eller ” klyvning” definieras som last per provad bredd. Används som jämförelse och referensprov mellan olika lim. Belastningsfall som bör undvikas hos limmade förband. Går dock inte alltid att undvika. |
| Fogfaktor | Fogfaktorn,
 , används vid
överslagsberäkningar av skjuvhållfastheten, där
t = adherentens tjocklek och L = överlappsskarvens längd. |
| Fogtjocklek | Avståndet mellan två sammanlimmade ytor. |
| Fyllmedel | Tillsats till ett lim för att armera, dryga ut eller på annant sätt modifiera limmet. |
| "Green strength" | Ofta önskar man hantera den limmade detaljen innan limmet är färdighärdat. Vissa lim har efter en viss härdtid nått en initialhållfasthet som gör detta möjligt. Detaljen skall dock ej belastas innan härdningen är klar. |
| Harts | Allmän benämning på ” massa” baserad på polymerer. ” Massan” kan vara mer eller mindre mjuk och klibbig. Exempel på hartser är kåda och olika plast- och limråvaror. |
| Härdare | Ämne som tillsätts limmet för att påbörja eller påskynda härdningen. Härdaren kan verka genom att påskynda eller genom att själv deltaga i härdningsreaktionen. |
| Härdning | Limmets övergång från flytande till fast form. Betecknar övergången vid en kemisk reaktion. Har felaktigt även kommit att användas när "härdningen" är en fysikalisk process. |
| Härdtid | Den tid som åtgår från blandning eller sammanfogning till dess att limmet är uthärdat. |
| Initiator | Ett ämne som startar en kemisk reaktion genom att påverka ingående komponenter så att dessa börjar reagera. En initiator binds till de komponenter den påverkar och förbrukas således själv. |
| Kallflytning | Långsam deformation av lim under belastning vid normal arbetstemperatur. |
| Kallhärdande lim | Vanlig beteckning på lim som härdar vid temperaturer under 30 °C. |
| Katalysator | En katalysator ökar reaktionshastigheten utan att själv förbrukas. |
| Kohesionskraft | Den kraft som verkar mellan molekyler inom en kropp. Den inre sammanhållningen hos materialet kallas därför kohesion. |
| Monomer | Byggsten för polymerer. |
| Newtonskt lim | Lim vars viskositet är oberoende av skjuvningshastighet. Vatten, glycerol och linolja är exempel på Newtonska vätskor. Lim är normalt inte Newtonska. |
| Polymer | Mycket stor molekyl som byggs upp av små, likadana segment, s k monomerer. Rågummi, cellulosa, PVC, polyuretan och polyeten är exempel på olika polymerer. |
| "Potlife"/brukstid | Den tid man har på sig att applicera ett tvåkomponentslim innan härdningen fortskridit så långt att limmet blivit för trögflytande att hantera eller att ett "skinn" bildats på ytan. |
| Prepolymer | En kort polymer, byggd av ett begränsat antal monomerer. Kan ses som en till hälften polymeriserad polymer. |
| Primer | Före limappliceringen kan ytorna beläggas med en primer. Denna utgör ett mellanskikt för att kompensera skillnader mellan lim och adherent, som normalt inte klaras av limmet självt. Det kan vara ett problem med vidhäftning, längdutvidgning eller en porös yta som kan avhjälpas genom primning. |
| Reologi | Läran om flytegenskaperna i vätskeformade eller påtagliga plastiska system. |
| Separat applicering | Limmet, som är i tvåkomponentsform, appliceras på var sin av de två ytor som skall sammanfogas. Härdningen startar först när ytorna kommer i kontakt med varandra. |
| Skjuvhållfasthet | Den vanligaste hållfasthetsangivelsen för limfogar. Skjuvbelastningen anbringasi limskiktets plan. Anges i skjuvspänning, kraft per ytenhet, vanligen MPa. Bestäms i regel från standardprov med enkel överlappsfog. |
| Smältlim | Limmet är baserat på en termoplast och kan alltså värmas (eng. hot melts) åter för att fås mjukt. Denna limtyp kryper eller kallflyter mer än andra lim. |
| Tape/limfilm | Vissa limtyper finns i fast form som film eller exempelvis dubbelhäftande tape. I det senare fallet utgörs limmet ofta av ett häftämne. |
| Tixotrop | Tidsberoende, reversibla fenomen hos s k plastiska eller pseudoplastiska system. En tixotrop vätska blir mer lättflytande när man snabbt rör i den men tjocknar igen då den får vila. |
| Värmehärdande lim | Vanlig betckning på lim som kräver temperaturer över lim 70 °C för att härda tillfredsställande. |
| Viskositet | Beteckning för hur lätt- eller trögflytande en vätska är. Viskositeten är kraftigt temperaturberoende och bestäms ofta vid T = 25 °C. Viskositeten mäts i en s k viskosimeter. Viskositet anges ofta i enheten mPa•s eller cP. |
| Vätning | Limmets förmåga att flyta ut över en yta. God vätning är en förutsättning för bra hållfasthet hos en fog. |
| Ytspänning | Materialen har en strävan att bilda en sfär. Detta ger upphov till en ytspänning. Ytspänning anges ofta i enheten Pa eller dyn/cm. Ett lim bör ha lägre ytspänning än de ytor, (adherenter), som ska sammanfogas. Ju högre ytspänning ett material har desto lättare är det att få vidhäftning mot detta. |
| Åldring | Egenskapsändring i lim efter lång tid. Luft, solljus och temperatur är parametrar som kan inverka. |
| Öppentid | Den tid inom vilken de limbelagda ytorna måste läggas samman för att få tillräcklig vidhäftning. |
| Mycket vanligt förband, trots att det inte alltid är det mest fördelaktiga. Det är dock enkel att åstadkomma. Hållfastheten för överlappsförband ges i kraft per ytenhet, vanligen MPa. | |
|
|
|