Krav på flexibilitet betyder att man har krav på materialets förmåga att kunna deformeras elastiskt eller med andra ord förmåga att lagra elastisk energi. På exempelvis fjädrar har man denna typ av krav.

Elastisk energi per volymenhet i en komponent som är likformigt belastad med spänningen s är 0.5 s²/E. Energin får sitt maximum när spänningen når upp till sträckgränsen eller brottgränsen. Ett merittal för flexibilitet blir då:

där är sträckgräns, , för duktila material och brottgräns, , för spröda material. Detta merittal är samma som för stöttålighet då de dynamiska effekterna är små, se detta avsnitt och denna bild.

Om man önskar stor flexibilitet till låg vikt blir merittalet istället:

där är materialets densitet.

Merittalen ovan tar inte hänsyn till olinjärt materialbeteende vilket man bör beakta om de elastiska deformationer är stora. Detta gäller speciellt elaster.